Jo, det var såhär att fröknarna hade planerat en utflykt till staden Lund. Vi barn var mycket förväntansfulla och hade blivit lovade glass på Saluhallen. Tänk det, glass på dagistid liksom! Fröknarna hade också bestämt att alla barn skulle äta samma glassort. Det beställdes strutar med en kula jordgubbsglass till vart och ett av barnen.
Nu behövs det lite bakgrundsfakta för att förstå besvikelsen som följde fröknarnas val av glassmak. Kommer ni ihåg att man kunde få Penicillin i flytande form när vi var små? Ja, det fick i alla fall jag - med jordgubbssmak. Tillverkarna måste ha använt samma smakessens till medicinen som till glassen, för den smakade verkligen medicin, och vice versa.
I min besvikelse började jag gråta. Jag ville verkligen ha den där glassen som jag säkert hade längtat efter i flera veckor. Tror ni att jag fick en annan smak? Nej. Där fick jag stå, hulkande, med min jordgubbsstrut i händerna. Självklart åt jag den inte. Jag avskydde, och avskyr fortfarande, jordgubbsglass. Tacksam skulle jag vara. Det finns ju faktiskt (fortfarande) barn som svälter i Afrika. Lärde jag mig att vara tacksam då? Nej, jag lärde mig inte ett skit. Det enda som hände var att jag fortsatte att bygga på min avsky för både jordgubbsglass och dagisfröknar.
(Scener från dagis 1: Päronet hittar ni här)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar