onsdag 5 maj 2010

Svett, svett och svett.


Nu berättar jag inte det här för att skryta eller så, men jag luktar sällan sällan svett. Jag svettas nog ska ni tro, men luktar sällan sådär stickigt. "Varför i hela fridens namn berättar hon detta nu då?", undrar ni. Jo, för häromdagen hittade jag inte min vanliga deo och lånade av Jimmie. Efter en halv dag luktade jag svett. Svettig man. Dagen efter gjorde jag samma sak. Jag lånade deo av Jimmie. Ville jag lukta svett en dag till, kan man ju undra, eller var jag bara en stressad småbarnsmorsa som inte hade hunnit köpa en egen deo än? Svaret är det senare. MEN, återigen luktade jag svett. Ja, det här är inte politiskt korrekt på något vis (men jag tror att de flesta kan hålla med om de har känt lukten av fler svettiga män än svettiga kvinnor). Och nu undrar jag ju givetvis vad deo-tillverkarna håller på med. Varför luktar jag svett med en herrdeodorant men inte med en deo för kvinnor? Mycket märkligt och värt att fundera över. I alla fall i min lilla, uppenbarligen annars ganska bekymmersfria, värld.

1 kommentar:

  1. Men exakt samma sak har hänt mig! Jag är övertygad om att herrdeos är sämre och har försökt övertyga min man om det samma. Tycker dessutom att han doftar som en våräng i armhålan när han lånat min deo en dag. Något är ruttet i deotillverkarland, det är tydligt.

    SvaraRadera