Just nu väntar jag på

- Att det ska komma lite snö. Siri är förväntansfull. Kommer inte ihåg snön sen i mars, säger hon.
- Att det ska bli första advent så att jag kan julpynta och äta julkakor och julgodis. Det är ju så nedans gott!
- Att min sambo ska påbörja sin doktorandtjänst så att han slutar fara land och rike runt som en guttapärkaboll hela tiden.
- Att mina 06:30-löparrundor på gymmet ska börja ge resultat i form av en mycket fit kropp. (Går inte helt ihop med punkt två. Jag inser det.)
- Att det ska bli okej att gå och handla julklappar och så in i fina paket och lägga under granen. (När börhar de sälja granar?)

I övrigt väntar jag inte på så mycket mer. Jo, kanske att politikerna och föräldrarna och barnen som tycker att det är okej att inte bli godkänd i ALLA ämnen i skolan ska vakna upp och inse hur sjukt det är. Vad är meningen med undervisning om det inte är meningen att man ska lära sig något? Lärarna måste onekligen känna sig otroligt uppskattade. Eller inte. Och ja, jag har lite svårt att släppa det här.

Nu förstår jag inte.

Vaddå, gymnasiebehörighet? För att ha behörighet måste man vara godkänd i minst 12 eller 8 ämnen beroende av vilket program man söker till. Vad är det här för sjuka regler!? Man ska väl bli godkänd i alla ämnen? Något annat vore väl en katastrof? Kan någon klok människa förklara för mig varför det är okej att inte vara godkänd i resten av ämnena? För jag förstår ärligt talat inte vilka signaler det är tänkt att detta intagningssystem ska ge... Sjukt upprörd är jag nu.

Och jag var inte färdig. Vad ger det förresten för signaler för framtiden? Att det är okej att i gymnasieskolan bara klara av det nödvändigaste? Att det på högskolan är okej så länge man fixar tentorna? Att det på den framtida arbetsplatsen räcker gott så länge chefen inte kan sparka en? Nä, FY.

Happy höst!

Wish me luck...

Om 4 minuter börjar min kanske enda tenta i ämnet statistik. 7,5 poäng. Jag hoppas att jag lever klockan 14:00 idag.

Så vuxen

Igår var jag på FÖRÄLDRAMÖTE. Jag åt fläta, drack kaffe och pratade med andra föräldrar. Vuxenpoängen bara rasslar in.

En vabbdag

När ens barn går på dagis och är hemma med feber måste de ha en feberfri dag innan de får komma tillbaka. De där feberfria dagarna är himla fina. Jag har en osjuk, pigg och glad Siri som jag kan laga och äta pannkakor med.

Tillfällig panik

Lägenheten är absolut tyst och jag försjunker i en tanke framför datorn i 10 minuter....

Herregud!
Var är ungen!?
Gav jag henne äpple?
Varför så tyst?
Kära nånn, hur kunde jag!?

Skräckscenarion fladdrar framför ögonen och jag kastar mig genom lägenheten i jakt på Siri.

Va?
Leker hon själv?
Ja, det ska ju också hända någon gång.