Någonstans på Linderödsåsen

Där bor min mormor och där ser det ut såhär. Inte alls som där jag varit och letat svamp.

Man undrar ju, det gör man.

Helt plötsligt börjar stålvajrarna viras upp och vi förstår att hissen kommer att störta. Jag hänger mig fast i en vajer likt en annan Tarzan och skriker till en av de andra att så fort vi kommit upp till översta våningen (om vi ens gör det) måste vi öppna hissdörren så att vi har en chans att kasta oss ut innan hissen störtar de tio våningarna ner. När hissdörren öppnas är jag den första att svinga mig ut och fortsätter sedan att dra ut de andra i säkerhet. Alla utom en klarar sig. Hon faller handlöst ner genom hisschaktet.
Jag pustar ut och tänker att det var tur att jag klarade mig eftersom jag har en fikadate med kronprinsessan Victoria och prins Daniel. När jag möter upp dem är Vistoria nedstämd och orolig över graviditeten och jag kramar om henne och försäkrar henne om att hon kan vara lugn. Det är helt i sin ordning att vara lite orolig. Sedan kilar jag vidare till min lärarpraktikplats som jag ska ha i, hör och häpna, Maria Wetterstrands klass. Tänk att hon numera är NO-lärare på gymnasiet. Hon frågar mig i vilka ämnen jag utbildar mig. Jag svarar att jag inte bestämt mig än, men att franska och genusvetenskap hade varit roliga ämnen att undervisa i.

Vilken tur att jag kompenserar min tristess på dagarna med en något mera actionfylld natt.

Eller, byt ut mig.

Jag drivs snart till vansinne, tror jag. Vi trodde att inskolningen skulle börja denna veckan. Vi hade fel. Den börjar inte förrän om en och en halv vecka. Så nu går vi här och försöker fördriva dagarna. Siri är uttråkad och jag är uttråkad. Båda är lika gnälliga. Vill vara en klok och förstående mamma, men tycker att det är såååååå frustrerande när vårt lilla barn har fått precis samma envisa och heta kynne som jag själv (och sin pappa). Ska inte bara barn foga sig? Tydligen inte. Tydligen fogar sig mitt barn i ungefär samma utsträckning som jag gör. Jag tröstar mig med att hon kommer att ha stor nytta av den där enviheten och ofogligheten under resten av livet och tänker att när super-stimulerande-dagiset-på-andra-sidan-gatan är redo att ta emot oss om en sisådär 10 dagar så kommer vi att vara taggade till tusen och jag vara en glad och förstående mamma igen.

Två saker värda att skriva om idag:

1. Inger och Lasse Sandberg fick en gång i tiden (1980) utgivet en Tummen-bok med titeln Tummens mamma slutar röka. Exemplaret här intill hittade jag på loppis idag. Jag har ett vagt minne av att jag läst boken någon gång i min barndom. För er som inte gjort det handlar den om Tummen och hans mamma. Mamman röker och det gillar inte Tummen. Därför slutar mamman och börjar istället att sticka för att ha något att göra, bl a tillverkar hon ett fotbollsmål, hör och häpna. Sen börjar Tummenmamman att äta godis och blir jättetjock och måste börja träna. Boken slutar med att Tummen och hans mamma åker på resa till New York för pengarna som de sparat in på att Tummenmamman inte längre köper cigaretter. Helt ärligt vet jag inte vad jag ska tycka om boken. Man kan säga att jag är mållös.



2. Siri somnade för första gången i sitt liv alldeles själv ikväll. Jag satt på en stol vid dörren till hennes rum och skrev i anteckningsblock och så SOMNADE HON SJÄLV!!! UTAN ETT KNYST. Fatta det.

Att vara hemma igen

Dopp från bryggan och kaffe på balkongen är faktiskt inte så dumt det heller. Att vara hemma i Sverige igen är helt okej ändå.

Frankrike och Schweiz

På väg hemmåt