Jag drivs snart till vansinne, tror jag. Vi trodde att inskolningen skulle börja denna veckan. Vi hade fel. Den börjar inte förrän om en och en halv vecka. Så nu går vi här och försöker fördriva dagarna. Siri är uttråkad och jag är uttråkad. Båda är lika gnälliga. Vill vara en klok och förstående mamma, men tycker att det är såååååå frustrerande när vårt lilla barn har fått precis samma envisa och heta kynne som jag själv (och sin pappa). Ska inte bara barn foga sig? Tydligen inte. Tydligen fogar sig mitt barn i ungefär samma utsträckning som jag gör. Jag tröstar mig med att hon kommer att ha stor nytta av den där enviheten och ofogligheten under resten av livet och tänker att när super-stimulerande-dagiset-på-andra-sidan-gatan är redo att ta emot oss om en sisådär 10 dagar så kommer vi att vara taggade till tusen och jag vara en glad och förstående mamma igen.
Ja, de där små terroristerna. De vet hur de ska hålla igång oss. Badhus? Öppna förskolan? Kalmar zoo? Eller, varför inte ett Stockholmsbesök? Det är nog hela lösningen. Kom hit. Bo över. Gå på Junibacken, åk rulltrappa, lek med stockholmskids. Gör´t.
SvaraRaderaTack för tipsen! Vi har nu köpt lera och jag övar mig på att göra ler-krokodiler och ler-sniglar. Annars har jag hört att stockholmskids är ovanligt festliga att hänga med. Kanske ett besök på Junibacken senare i höst?
SvaraRadera