Idag var Siri ledsen när jag lämnade henne på dagis. Samtidigt som jag självklart inte tycker om att se Siri ledsen, så vet jag att det är det bästa för oss alla. Vi har testat att vara hemma och det är inte Siris eller min grej. Jag tror och hoppas att det går över efter en kort stund. Ändå är det lite tärande när jag öppnar balkongdörren och hör ett annat barn på ett annat dagis stå och desperat gråtskrika efter sin mamma. Usch. Jag stänger dörren, pluggar på fram till tolv, och springer sen snabbt ner och kramar sönder min unge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar