Utmaningen

Jag har fått något om bakfoten. Missförstått något, levt i en illusion. Jag trodde att det här med barnuppfostran handlade om att möta en situation, värdera den, bestämma mig för vad jag tycker är ett lämpligt agerande och sedan förmedla det. Jag kunde inte ha mer fel. Jag missade det viktigaste. Det är ingen konst att bestämma sig för hur man tycker att ett barn ska uppföra sig. Inte heller att förmedla det på ett vettigt sätt. (Eller jo, kanske är det ibland svårt att förklara, men det är ändå något jag styr över själv och kan jobba med.) The tricky part kommer när barnet (här: Siri) totalt struntar i vad jag säger. T ex är det jätteskoj att leka med toaborsten i hela lägenheten. Hon VET att hon inte får leka med det, vilket hennes mässande "nej, nej, nej" vittnar om. Men det spelar liksom ingen roll. Eller att hon vet att hon inte ska kasta sig nerför stentrappor, eller kasta köttbullar på café. Ändå gör hon det. HÄR HAR VI UTMNINGEN, my friends. Min strategi i det här läget är att försöka förlänga min ganska korta stubin och sedan invänta att Siris förstånd växer ikapp hennes vilja.

Föreställ er detta:

Siri är lite skruttig. Vi har bakat blåbärsmuffins. Jag tycker att idag när Siri är lite hängig så kan vi väl sitta i soffan och fika lite. Siri driker mjölk. Kakan ligger under bordet i hopp om att fånga smulor. I sin iver över att få mer bulle ger Siri mig sitt glas (med mjölk i) och släpper det utan att försäkra sig om att jag håller i det. Plask! Hela Kakan blir dyngsur. Hur gott luktar en hund? Just det. Och hur gott luktar då en hund med sur mjölk i pälsen? Inte bättre än i vanliga fall, I tell you. Sen springer hunden iväg och ryster av pälsen i hela vardagsrummet. Mjölkprickigt vardagsrum. Jo, tack. Trevlig fikastund.

Skatteåterbäring, säger ni?!

Jag längtar så sjuuuukt mycket till Paris. Och om Siri hade vetat vad det är så hade hon nog längtat till Disneyland. Vilken tur att det ligger ett Disneyland en mil utanför Paris. Jag smider stora planer inför sommaren. Allez hop, c'est parti!

Man (jag) lär så länge man (jag) lever

Kan väl erkänna att mitt beslut att plugga på heltid och att samtidigt avböja barnomsorg inte har varit det smartarste draget i mitt liv beträffande studieresultat. Beträffande allt annat är det kanske det bästa jag gjort.

Då dör jag 50 gånger i sekunden.

Tre gånger har Siri satt i halsen så illa att hon inte fått luft. Senast igår. De sekunder som har förlöpt under dessa tillfällen har varit de längsta sekunderna i mitt liv och efteråt vill jag bara gå och kräkas. Jag blir så sjukt rädd. På något vis har jag ändå lyckats få ut det hon satt i halsen, som tur är. Läs och lär hur man gör här eller här!

I Skåne är det vår. Jag svär.

In your face, Kung Bore!

"Solen lyser, himlen är blå.

Vad det är skönt att leva då.

Högt i topp går allas humör

och det är det som susen gör!"

Hur går det till?

Träffade idag en mamma på Öppna Förskolan som har tre barn och två hundar. Jag är djupt imponerad! Jag kan ibland tycka att det gott hade räckt med en, inte av varje, utan totalt. Sa jag att jag är djupt imponerad?

På tal om barnuppfostran

Ett gammalt barnpassningsminne:
Två syskonpar sitter runt ett middagsbord. Det ena syskonparet ska sova över hos det andra och nu ska alla äta tillsammans. Följande kommentar droppas av ett av de besökande barnen:

- Jag tycker att vi ska få mat på tallriken först eftersom vi är gäster!

Ett exempel på där barnuppfostan liksom slagit knut på sig själv. Ettiketten hade barnet fattat, men det gamla hederliga vettet lös med sin frånvaro.

Saker jag längtar till just nu

Just nu längar jag till att kunna plantera penséer i balkonlådorna och till sommaren för då ska jag vara ledig. I tolv och en halv vecka!

Saker som gör mig glad

En liten Siri som börjar dansa utanför en klädbutik som spelar musik ut på gatan mitt i stan. Lite snurr, lite gung och så några applåder på det. Älska.

När det inte riktigt blir som man tänkt sig

Jag tänkte: Åh, en vecka i Turkiet för en billig peng i början av maj. Det låter fint det!
Siri eller Kakan, who knows, tänkte: En bajsfläck i den redan så skabbiga soffan kan väl inte skada?
Nu tänker jag: Bye, bye Turkiet. Vi ses väl en annan gång. Hej, hej nya soffa.