Under helgen som gick flyttade vi och barn och hund blev passade av mormor (mattmor), morfar (mattfar) och sist men inte minst moster Anne. Siri var ett exemplarist barnbarn och var såååååå lätt att passa fick vi höra. Hur var det på måndag morgon när bara tradiga mamma Maja fanns till hands? Det var ganska mycket gnäll och häng i mina byxben, kan jag säga. Kanske var det för att Siri befann sig i ny miljö, kanske var det för att jag inte underhåller henne 24/7. Siri har inte heller varit någon storätare av fast föda. Vällig is the shit, tycker hon. Eller, ska jag säga was the shit? För en sisådär två veckor sedan tänkte jag att jag kanske fick ge upp mina ambitioner om att vara en renodlad burkmamma och faktiskt ställa mig vid spisen och laga egen barnmat. Ungen åt ju inget vettigt liksom. Min mat fungerade inte heller, hon blev bara lite mer gasig. Så då gick vi tillbaka till burkmat och vem bröjar äta? Jo, Siri. Nu, efter att ha upplevt hur hemsk hemlagad mat kan vara, äter hon en hel stor burk barnmat både till lunch och till middag. Mitt mammasjälvförtroende är inte på topp. Det kan kan jag ju erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar