Här sitter stackars lilla jag i min lägenhet och är sjuuuuukt sugen på glass. Jag orkar verkligen inte släpa med mig en skittrött, pyjamasklädd Siri till affären för att handla. Vad hör jag då? Jo, Hemglass-melodin! Ååååå, jag slänger ner ungen i vagnen och in i hissen, ner med hissen, ut ur huset, ser ingen glassbil, in i huset, in i hissen, hör Hemglass-melodin igen i hissen, ner med hissen, ut ur huset och hittar Glassabilen (jo, det ska vara ett "a" mellan glass och bilen, så heter den på skånska). Nu sitter jag och mumsar glasstrut. Åååååå, livet är fint! (Och vet ni, man kan betala med kort nu för tiden. Det kunde man inte när jag handlade sist, för en si sådär 15 år sedan.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar